|
Populär Poesi
Nummer 3 Poeter om poesi
Från början var Tom Malmquist hockeykille. Jag föreställer mig att det är i omklädningsrummens mansvärld som förutsättningen för hans dikter finns. Bara det gör honom givetvis annorlunda, inte på så sätt att han från början fascinerades av idrott utan för att han bestämde sig för att göra upp med idrotten och dess fostringsmetoder. Mansideal löper som ett ärr genom hans böcker. LO Johansson är visserligen en av de första som attackerar fostran genom idrott, men jag har en känsla av att relativt få människor faktiskt läser hans texter numera till följd av att de nått sitt bäst före datum. Tom Malmquists poesi handlar om nutid, om det som skapar en man nu. I Sudden Death (2007) blir jaget sönderslitet, liksom poesins uppställning på sidorna, av den fascistoida rättvisan inom hockeyn, världen som poeten lämnade när han var 16. I nästkommande bok, Fadersmjölken (2009), utmanas manligheten genom tanken på en ammande man. De känslor och tankar som är exklusivt kvinnliga blir plötsligt mannens, vilket skapar ett typ av könsöverskridande. Man gör ett misstag om man tror sig kunna läsa Malmquist lättvindigt. Språket är i Fadersmjölken i långa stycken direkt akademiskt och svårtforcerat, något som effektivit lägger grunden för de blixtrande skarpsynta partierna. Kort sagt: Visst tålamod krävs i läsningen. I Fader jord (2008) deltar Malmquist med en berättelse om manligt våld. Tom Malmquist är också countrysångare. Även om ekot av uppgörelsen som beskrivs ovan hörs i ett par sånger är texterna där mer traditionella. Provlyssna kan du göra både på spotify och på myspace. Peter Nyberg Ur Fadersmjölken Ur XII
Livet försöker städa bort det ihjälslagna inom oss i form av naglar och hår
Mitt barn vid min uppdragna tröja Sugreflexen, utlöst av färsk vittring, inåtvänd nivå Min sanning är jag ensam om, den har jag tilldelats, äger inte Den yttersta epilogen, har blivit blånadssvampar du och jag försöker nå varandra, två hugg på varsin sida om sängen Min inbillningsförmåga, enda variationen våra alveoler pyr i nödropen
Farfar plockade sönder en väckarklocka som barn Var började allt? Min far mekade på samma sätt då jag var skinande
En olöslig motsättning? Stinga eller stycka? Trycket i dessa beståndsdelar saknar användningsområden Det verkliga avvisandet - overkliga döden Jag fullbordar det kopiösa åtskilda epoker, stimulanströskelns kryphål Bejakandet blir en våg att drunkna i en katarakt jag andas in
Abraham placerade sin son ovanpå veden Sittplats för utarbetade serafer bundna av sin beskyddares strängar Varje fader identifierar sig med undergången någon gång i livet då ringer han sin son, undrar om allt är bra Abraham höjer uddjärnet inför en kyss Inget harpackord, änglaklor mot en griffeltavla
Jag är din avbild, bär drag av dag och natt Manipulationens sidoordnade krusning intill oss Barnets klickljud, en volymknapp på ett bländvitt snöfolk våra förfäder mytologiska föruppningshylsor i mitt hår nitroglycerinets flätverk Jag ger mig av i samma sekund jag riskerar en jorddelning av skogssuset Ringaktningens blandform av sken, återföds i förbränningsresten Inte starkare, inte heller svagare, tryggheten i askan lever vidare Väntar ut min sjukdom på säkert avstånd [---]
Vilken var den första poet du läste som du verkligen blev berörd av? Märkligt, egentligen. Jag var kanske tio år, och fick höra någon putslustig nubbevisa på en fest med mina föräldrar. Tyckte ju den där nubbevisan var helhäftig, och fick för mig att jag själv skulle börja skiva nubbevisor. Det är fan ingen match att skiva en nubbevisa, tänkte jag. Lite rim om vuxenläsk, liksom. Men det var först när min mamma tog upp en luggsliten diktbok från sin skoltid, och visade mig dikter av Gustaf Frödning som jag euforiskt sket på mig, samtidigt som jag drabbades av min första hjärtattack. Jag tänkte: så här ska nubbevisor skrivas! Vilka är dina tre svenska favoritpoeter? Satan i gatan, svårt. Men de poeter jag ständigt återgår till, med stor respekt, är fanimig och dessvärre bara män, tre gubbar. Trots att jag älskar Karin Boyes, Edith Södergrans, Marie Lundquists, Katarina Frostensons, Helena Erikssons, Aase Bergs och Anna Hallbergs poesi: Lars Nordén (Hans ”tysta poesi” under 70-talet är bland de vackraste som någonsin har skrivits i Sverige, i synnerhet Order (1978). Hans ”schizofrena poesi” under 60-talet blir jag däremot åksjuk av) Tomas Tranströmer (Trots den titan han är, är han kvalitativt ganska ojämn, tycker jag, han blir lätt puffigt myndig i sitt språk, låtar stundtals som en poesins domprost, men när väl bilderna sitter i hans dikter, finns ingen i världen som kan konkurrera med ”Tranis”) Paul Andersson (Poesins Mozart. Bara titeln på hans samlade dikter ”Ett andetag djupt är livet”, säger allt) Vilken är poesins funktion om du skulle uttrycka det i en mening? Den dagen poesin får en funktion, har den mist sin funktion. Vilken är din favoritefterrätt? Förrätten. Har du poesigroupisar? Nej, men Tandtroll. De gillar poeter, helt klart. Hur ser du på poesin i Sverige? Jag ser den, lite på fyllan och villan, från flaket på en traktor på väg från Tranås till Stureplan. Vad drömde du om att bli när du var liten? En drake, som kunde spruta eld, flyga och dansa tango som ingen annan drake. Försörjer du dig på poesi? Nej, det går inte, men jag försöker. Har inget annat jobb, faktiskt. Men poesin kommer aldrig bli så populär som den var innan 1900-talet. Då var poeter rockstjärnor. Hur ser du på de internationella poesiströmningarna? Sverige ligger i toppen, tycker jag. Skulle nog vilja påstå att Sverige tillhör de mest intressanta poesiländerna idag. Kan du se några grundteman eller grundtankar i din diktning? Manlighet är väl ett, som också olika kulturskribenter tillskrivit mig. Och det stämmer väl, jag gillar att rota runt i manlighetens hål.
|
Peter Nyberg berättar hur han missar en föreläsning vid första mötet med Ericsdotters poesi. Poeten berättar att hon försöker hitta exakt rätt ord för den råa känslan. Och att hon har smågodis som favoritefterrätt. Han har skrivit om hokey som förtryckarmekanism och om män som ammar, är countrysångare, har snarare tandtroll än groupisar och gillar att rota runt i manlighetens hål. Plötsligt finns Marcus Birro på varenda tevekanal. En poet. I vår tid är han ett extremt fenomen på det sättet. Även vi har fått en kort intervju med Sveriges enda lysande poesistjärna. Lina Ekdahls poesi är medskapande i betydelsen att läsaren känner att han får vara med och titta när dikterna växer fram. Dessutom berättar hon att hon anser att poesimyllan i Sverige är god. Andreas NyquistÄr en helt ny poet som inspireras av barn och naturen. Här bidrar han med några nyskrivna dikter om just barndom. Anna Jörgensdotter
Även om Jörgensdotter inte är poet längre utan ägnar sig åt prosa är hon odiskutabelt en av de mest fascinerande stjärnorna på den litterära himmeln, så vi passade på att intervjua henne om poesi. Recensioner Behöver du hjälp med att utveckla ditt skrivande eller bara är sugen att publicera dina alster någonstans. Läs mer här. Populär Poesi Nummer 1 Bloggen Om du missade det första numret av PP så finns det här. Läs om poesins klimat i Sverige och i New York, ta del av några teman i Tomas Andersson Wijs poesi eller läs betraktelser om Wislava Szymborska eller Gunnar Ekelöfs diktning. Populär Poesi Nummer 2 Musiklyrik Populär Poesi tar rocklyriken på allvar. Vi skärskådar i nummer två de förutsättningar som musiklyriken har och diskuterar dess funktion som en del av den poetiska sfären. Proggens, Kents, Eels, Lars Winnerbäcks, Ulf Lundells Plura Jonssons och många flers lyrik undersöks. Länkar Korta presentationer av redaktörer och medarbetare i nummer 3. Populär Poesis logg(Startsidan)
|
