Vilken var den första poesi som du blev berörd av? Hur är poesi som du berörs av? Har du någon favoritpoet? 

- Första gången som en text riktigt grep tag i mig var nog någon gång på 1980-talet när jag gick på högstadiet och vi läste klassisk svensk lyrik på en svenskalektion. Jag älskade Dan Anderssons "Omkring tiggar'n från Luossa". Och det är jag väl inte ensam om, det är nog många som älskar den fantastiskt vackra dikten.

- Det måste finnas själ och hjärta med på något plan. Och jag tycker att man kan se igenom en text rätt snart om det finns med eller inte. Jag gillar det svåra i det enkla. De svåra frågorna i det vardagliga. När någon kan måla en vacker, smärtsam, mörk, ljus, hopplös eller hoppfull bild med små ord.

- Förutom svenskatimmarna på högstadiet och gymnasiet så har jag faktiskt aldrig varken skrivit eller läst poesi förräns nu. Mitt läsande begränsar sig till mina vänner på www.Poeter.se och där har jag naturligtvis några favoriter. "Louise Buenafe", "Strimma" och "Malin..." för att nämna några.

Vad skriver du om? Hur medveten är du om formen på dina dikter? Varifrån får du inspiration?

- Jag skriver om saker som är viktiga för mig för stunden. Dikterna är nästan uteslutande hämtade från mitt eget liv. Olycklig kärlek, lycklig kärlek, barn, Gud, drömmar, ångest, hopp, etc etc...

- När jag först började skriva för ett par månader sedan så hade jag faktiskt ingen som helst tanke på formen. Men med tiden så går det nog att utläsa någon slags form; en rytm. Den går nog igen i de flesta av mina texter. Men det är inget som jag tänker på särskilt medvetet.

- Inspirationen kommer som för många andra, från saker jag upplevt i mitt eget liv. Och där finns det nog mycket att hämta. Mitt skrivande har fungerat och fungerar fortfarande som någon slags självterapi. Och jag har kommit fram till att det fungerar betydligt bättre än både lyckopiller, psykoterapeuter och alkohol.

Varför valde du att publicera dig på nätet? Har kommentarerna som du har fått utvecklat ditt skrivande? Publicerar du dig på flera olika forum samtidigt?

- En slump faktiskt. Én av mina första dikter skrev jag strax efter att mitt ex hade träffat en ny man. Jag skrev den till henne i något slags romantiskt och patetiskt försök att förklara att jag fortfarande var kär i henne, trots att jag visste att jag bränt mina broar. Jag mejlade den till henne och därefter googlade jag lite på nätet för att hitta inspiration till fler dikter och snubblade in på www.poeter.se.

- De flesta kommentarer jag får är positivt beröm och det är ju smickrande, men kanske inte så utvecklande. Däremot har jag fått en del vänner genom sidan och genom dem har jag kunnat få lite mer konstruktiv kritik. Men... jag är fortfarande totalt rudis på det här och vet faktiskt inte om det jag skriver ÄR bra eller inte. Det enda jag vet är att jag mår bättre av att skriva och det är väl det som är det viktigaste? Nej, jag skriver bara för www.poeter.se.