PP     
Ung poesi

Populär Poesi nr 10

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 24/10 2011

Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jörgen Lind - Saskatoon
Lars Löfgren & Gao Xingjian - Himlens fäste

Jenny Tunedal - Mitt krig, sviter
Hanna Nordenhök - Jaktscener (Lorcatranskriptioner)
Ewa Åkerlind - Från hängmattan ser jag havet
Lennart Sjögren - Den stora munnen
Friedrike Mayröcker - Scardanelli
Sören Bondeson -
En m3 jord
Forough farrokhzad - Mitt hjärta sörjer gården
Om oss Arkiv


RECENSION

Forough Farrokhzad - Mitt hjärta sörjer gården

Lindelöws bokförlag, 117 sidor

Ett fönster för att kunna se

Ett fönster för att kunna höra

Ett fönster likt en brunn

som i sitt djup når till jordens hjärta

 

så inleds dikten ”Fönster” i Forough Farrokhzads Mitt hjärta sörjer gården, vilken innehåller ett urval dikter från samlingarna En annan födelse (1963) och Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden (1974). Precis som titlarna låter ana finns en stor spännvidd i Farrokhzads poesi, och den är också tydlig i dikternas varierande sinnesstämningar, grad av kärlek eller sorg, insvepning i frost och snö eller spirande i vårlig grönska och ljummare fläktar.

 

Inslag av natur är bärande i Farrokhzads diktning: djur, väder och blommor förekommer med stor frekvens. Intressant är att den ibland gestaltar sig själv, ibland besjälas och ibland tycks fungera tvetydigt, vilket ger en känsla av att dikten har två bottnar. Så kan till exempel gården i titeldikten ”Mitt hjärta sörjer gården” läsas som den egendom som beskrivs, men andemeningen kan också föras över till diktjaget:

 

Och gårdens hjärta har brustit under solen

och gårdens själv

töms undan för undan på sina gröna minnen

 

Diktjaget är över huvud taget nära naturen, ja, rentav en del av den, eller kanske dess (trädgårds)mästare som ser Min rena snö … och … mina döda gråsparvar. Inte så att jaget gör anspråk på naturen, utan mer som att de lever i tät symbios med varandra. Denna sammanhörighet blir tydlig även i det att diktjaget tycks sann i förhållande till växter och djur, men som en undflyende skugga i relation till de människor som bor under samma tak. Innanför husets fyra väggar samlas man förvisso kring ett av frukter och nötter dignande korsi-bord, men:

 

Likt mekaniska dockor kan man

se på världen med porslinsögon

och ligga år efter år i en sammetslåda

bland paljetter och tyll

med kroppen uppstoppad av halm

 

Men även om flickan som brukade sminka sina kinder / med pelargonians kronblad / är en ensam kvinna nu är diktjagets vilja och styrka alltigenom ståndaktig och närvarande. Och de sanna känslorna släpps ibland fria; kärlek smeks och sjungs fram, längs gränder, mellan händer och i hemlighet:

 

Vi var förtrogna med

maskrosors enkla språk

och lånade våra hjärtan till träden

Det var kärlek

 

Trots den innehållsliga spännvidden och det faktum att de samlingar urvalet är plockade ifrån är skrivna med elva års mellanrum, håller Mitt hjärta sörjer gården en stabil ton. Det enkla, raka språket talar direkt till mig som läsare, och bygger tydliga bilder av en iransk kvinnas liv. Upprepningar och alliterationer förekommer ofta. I sin okonstlade form skapas en känsla av att de är mer självklara/nödvändiga än vad de är dekorativa eller melodiskt bibringande. I förordet antas Farrokhzad vara ”den mest inflytelserika kvinnliga diktaren i Iran i vårt århundrade”, och hon har, de facto, ”nått den vidaste läsekretsen”. Det är lätt att förstå. Med sitt chosefria sätt skapas ett förtroende – det känns som ett delgivande av något privat; jag får känslan av att möta en själ.

 

Carola Mikaelsson