PP     
Ung poesi

Populär Poesi nr 10

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 24/10 2011

 
Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jörgen Lind - Saskatoon
Lars Löfgren & Gao Xingjian - Himlens fäste
Jenny Tunedal - Mitt krig, sviter
Hanna Nordenhök - Jaktscener (Lorcatranskriptioner)
Ewa Åkerlind - Från hängmattan ser jag havet
Lennart Sjögren - Den stora munnen
Friedrike Mayröcker - Scardanelli
Sören Bondeson - En m3 jord
Forough farrokhzad - Mitt hjärta sörjer gården
Om oss Arkiv


RECENSION

Lars Löfgren och Gao Xingjian  – Himlens fäste

 

Akleja Förlag, 61 sidor

Akleja förlag tycks bara bestå av Lars Löfgren om man konsulterar hemsidan. Det gör i sig inget så länge man ger ut kvalitativ poesi. Redan 1985 efter att ha läst Gao Xingjians teateressäer tog den dåvarande dramatenchefen Lars Löfgren kontakt med kinesen och föreslog ett samarbete. Resultatet blev föreställningen Sommarregn i Peking två år senare. Kontakten har bibehållits och nu har konstnären målat akvareller till Löfgrens fjärde diktsamling Himlens fäste.

 

Poesin är relativt enkel att förstå, men blir aldrig naiv. Vissa passager är dolska medan andra är synnerligen konkreta. Kontrastverkan mellan de tu skapar en fin spänning. Ofta använder sig Löfgren av ljudhärmande halvrim för att förstärka intrycket av klassisk diktning. ”Hjärtat sjunger / Solens unge / Diar i den mörka sjö / Hagen betas av en pest” heter det i en strof.

 

Boken består av tre diktsviter och sägs i meddelande från förlaget handla om ”globaliseringens förändrade livsvillkor geografiskt och känslomässiga anknytning till naturen kring släktgårdar i Södra Värmland och Klarälven”. Ska sanningen fram krävs nog den läsinstruktionen från förlaget för att man riktigt ska begripa att det är vad dikterna handlar om. Personligen anar jag en bitterhet som ofta glider över i svartsyn, något har fallit sönder i allt för hög grad. Redan den första dikten antyder ett närmast apokalyptiskt sönderfall då texten till skolavslutningspsalmen Den blomstertid nu kommer har förändrats till:

 

Den stora sommarn kommer

då gräs och blommor dör  

Då fågelsången tystnar

och ingen mänska hör

och Gud i himlen ropar

ber om lösenord

och korpens vingar sopar

ihop vår arma jord

 

Gao Xingjians målningar i olika gråskalor med sina imponerande landskap och människor illustrerar dikternas undergångskänsla på ett enastående sätt. Tillsammans gör de läsningen spännande och jag har svårt att upphöra med läsningen innan jag kommit till slutet. Det händer hela tiden saker i texten som skapar en skjuts framåt. Men dikterna blir aldrig fullödiga. Spänningen i dikterna stiger aldrig till max men ligger där mellan raderna som en framåtdrivande kraft. Själva boken är påkostad med målningarna på blankt, snyggt papper. Slutligen måste man konstatera att det är en fin bok med fina dikter och fina målningar.

 

Peter Nyberg