PP     
Ung poesi

Populär Poesi nr 10

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 24/10 2011

Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jörgen Lind - Saskatoon
Lars Löfgren & Gao Xingjian - Himlens fäste

Jenny Tunedal - Mitt krig, sviter
Hanna Nordenhök - Jaktscener (Lorcatranskriptioner)
Ewa Åkerlind - Från hängmattan ser jag havet
Lennart Sjögren - Den stora munnen
Friedrike Mayröcker - Scardanelli
Sören Bondeson - En m3 jord
Forough farrokhzad - Mitt hjärta sörjer gården
Om oss Arkiv

RECENSION

Lennart Sjögren – Den stora munnen

Albert Bonniers Förlag, 44 sidor

Lennart Sjögren föddes 1930 i Byxelkrok på Öland. Orten ligger längst upp på ön, var sannolikt inte lätt att lämna under uppväxten men naturen där har gjort ett outplånligt intryck på poeten, något som märks i näst intill alla hans diktböcker. Den är både hotfull och nära och en del av människorna, därmed paradoxalt nog också trygg. Miljön blir ofta något mer än kuliss, så sker framför allt i Fågeljägarna och i romanen Fårmannen. Ändå är det farligt att begränsa Sjögren till naturlyriker. Hans främsta intresse i allt som skrivits sedan debuten 1958 med Håll portarna öppna har varit den mänskliga existensen. Även i sakprosan märks inriktningen, en av de mest existentiellt präglade böcker om målning jag har läst är Sjögrens Anteckningar om bilder.

 

Lennart Sjögrens är en av få poeter som redan i den första boken fann sitt uttryck. Efter den har han varierat temana men inte grundtonen. Språket är enkelt men hans tanke sofistikerad. Det existentiella grubbleriet ligger som en präglande underton, ofta närmar sig poetens tankar ett större väsen som ges olika namn. I Den stora munnen är ett genomgående tema att ätas och äta. Den större varelsen är således den större munnen. Genom dikterna går ett stråk av hunger. Varelserna måste mättas genom att inmundiga varandra. Samtidigt bygger Sjögren in en motkraft.

 

Det finns en annan hunger molande som tandvärk

och någon gång

en frid

som endast stenarna och de tidigt döda

kan föreställa sig.

 

Det är ingen slump att friden bara visar sig någon gång. Den stora munnen är en svartsynt betraktelse av naturen och samtiden. De emotionella öknarna breder ut sig, själen är så sargad att den inte plågas av sådant som händer runt omkring jaget, människorna har redan övergett sina jag ”för skalets skull”. ”Allt jagar mot allt”.

 

Lennart Sjögren har aldrig varit någon mediapoet, han bor fortfarande på Öland, vilket har gjort att han ibland glöms bort, något som är ytterst olyckligt. Han tillhör de ännu levande mästarna och Den stora munnen är ett mästarprov som får det att ila av obehag i magen på läsaren. Svartsynen glider aldrig över i gamlingens bitterhet över omvärldens obegriplighet utan Sjögren håller ett hårt fokus på och en närhet till samtiden, använder sin poetiska förmåga och skapar ett språkligt lättbegripligt men innehållsligt oerhört sofistikerat verk.   

Peter Nyberg