PP     
Ung poesi

Populär Poesi nr 10

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 17/11 2011

Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jörgen Lind - Saskatoon
Lars Löfgren & Gao Xingjian - Himlens fäste

Jenny Tunedal - Mitt krig, sviter
Hanna Nordenhök - Jaktscener (Lorcatranskriptioner)
Ewa Åkerlind - Från hängmattan ser jag havet
Lennart Sjögren - Den stora munnen
Friedrike Mayröcker - Scardanelli
Sören Bondeson -
En m3 jord
Forough farrokhzad - Mitt hjärta sörjer gården
Vilde Heggem - Hviss traerne
Om oss Arkiv


RECENSION

Jörgen Lind – Saskatoon

Kabusa Dikt, 132 sidor

 

Om man googlar den fantasieggande titeln Saskatoon så får man veta att det är en stad i Kanada. Eller en restaurang med vilttema utanför Greenville i USA. Det är ett inte helt ovanligt men synnerligen effektivt poetiskt grepp att göra en stad till symbol för… ja, det mesta egentligen. ”Sävar helt och hållet avskurna från Saskatoon, solida Saskatoon, materialiserade Saskatoon nedkört i Saskatoon, de grova knänas Saskatoon, hungerns och törstens, det skrålande Saskatoon, det vita, vanebildande Saskatoon.” Likheterna mellan Allen Ginsberg litanior och Jörgen Linds texter i den sistnämndes sjunde diktverk är därefter relativt begränsade, men svensken är inte poesimästaren efter i att skapa ordflöden.

 

Boken Saskatoon har sitt fundament i ett sammelsurium av röster och teman. Här finns inte ett motiv utan en mängd. De 132 sidorna är fullproppade med reflektioner och tankar och röster. Sällan antar poesi röst i romanens mening, men här sker det. Rösterna återkommer, slingrar sig runt varandra: kloka, dumma, akademiska, fördomsfulla, poetiska, flödande röster. Det gör läsningen intressant. Jag läser ett stycke, reflekterar och fortsätter. När jag märker att en röst kommer tillbaka önskar jag snart få läsa en av de andra rösterna. På det sättet drivs läsningen framåt.

 

En naiv berättelse kan brytas mot ett djupt poetiskt stycke längre fram, som nedan.

 

Den här boken handlar om 6 barn och

en get som rymmer till deras pappa i

Stockholm för att deras mamma har

dött. Varför dom rymmer är för att

kommunen vill att dom skall komma

på ett barnhem. Dom kommer hela

tiden till främmande personer som

tar hand om dom.

 

[–––]

 

på en okänd kust

och börja där. Men det går

 

inte att säga det utan dig

och nu är du borta,

 

en armlängd ifrån, ett

andetag. Skuggväldet

 

i det större fältet

av skuggvälden. Väldet

 

med många namn,

det oförsonliga väldet.

 

Saskatoon är en märklig diktbok. Mångfalden är svårhanterlig vid den första läsningen, men i den andra tycker jag mig urskilja system och i den tredje läsningen inser jag att poetens syfte är att skildra tillvaron sådan den ter sig för honom. Alla människor får växelverka med sina röster och uttrycka sina världar. Ibland irriteras jag över naiviteten – är människor verkligen så enfaldiga? – oftast fascineras jag av boken och dess oerhörda poetiska kraft. Jag tänker att boken är en hörnsten, ett fundament. I rösterna finns grunden för poesin.

 

och stenen heter Saskatoon

där alla spår tar slut.

Peter Nyberg