PP     
Ung poesi

Populär Poesi nr 10

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 28/10 2011


Startsida Dikter Tema
Skapande som motkraft till ensamheten
Poetisk Performance
Ecce Homo
 
Essäer Krönikor Recensioner Om oss Arkiv


TEMA

Poetisk Performance

Skicka ett brev till Lena Adelsohn

Cecilia Persson ägnar dagarna åt något som kallas Poetisk Performance. För att reda ordning på begreppen överöste vi henne med frågor om vad det innebär. Hennes svar medförde dock en dialog med hennes blogg där manifestets form har haft ett tydligt genomslag.

 

Vad innebär Poetisk Performance? Vad gör du i din verksamhet med att föra ut poesin? Kan du ge konkreta exempel på några poesiövningar som människor tycker om? Varför är poesi viktigt i samhället idag?

 

Bloggen: Ett poetiskt experiment för den skapande människan som tror på konstens fria och tolkande rum. Poesin är fri och poeterna döda. Orden är ett lån och böckerna tillfångatagna. Läs en dikt för ett träd. Skriv dina rader på marken där du går. Sjung en sång var du vill. Spela musik högt där tystnad vrålar.

 

Författaren är död- leve litteraturen!

 

XENOFOBI är att hata att människor möts. De som hatar möten med sådan kraft att de med våld hindrar människor från att tryggt röra sig fritt i sin egen stad, får inte stå oemotsagda – minst av allt av oss som skriver: Den skrivande människans uppdrag är att skapa platser för oförutsägbara möten mellan text och läsare. Med samma kraft som vi försvarar vår rätt att fritt skapa dessa platser, vill vi försvara den öppnaste platsen för oförutsägbara möten mellan människa och människa – stadsrummet.

 

Därför måste vi bli synliga i stadsrummet när friheten där hotas. Att agera för friheten i stadsrummet är en aktion också för ordets, språkets, språkens och litteraturens frihet.

 

Skicka ett brev till Lena Adelsohn Liljeroth och berätta om dig och ditt liv. Berätta om dikten du läste när du var lycklig. Berätta om dikten som tröstade dig när den du älskade dog. Berätta om de döda som bara visar sig i poesin. Berätta om de ofödda som behöver poesin för att vilja bli människor. Berätta om poesin. Berätta om de utrotningshotade poeterna.

 

”Min” brukare- MEDMÄNNISKA- är inne i ett skov och när jag gick på för natten var det stopp i hennes kateter och vikarien hade inte ringt jourhavande sjuksköterska. Jag ringde och jouren blev givetvis arga eftersom sommaren är ett helvete för alla som arbetar i vården- och omsorgen och i synnerhet ett helvete för alla MEDMÄNNISKOR som aldrig kan ta någon semester från sina sjukdomar, missbruk, ångest, krig, flyktingskap och kassan är tom. En varm och klok sjuksköterska som gick vilse i området och jag fick springa runt för att försöka  hitta henne, utan att lyckas, men hon var inte arg i alla fall och inte jag heller. Hon hittade fram till rätt adress till slut.  Vad tjänar det till att vara arga på varandra? Rikta vreden mot systemet istället! ”Min” brukare- MEDMÄNNISKA- är helt utlämnad till min/vår förmåga att visa, känna kärlek och omsorg. Hur ont det gör när sjuksköterskan spolar katetern och blodet forsar i gummislangen vet ingen och hon kan inte prata, så hon kan heller inte berätta hur ont det gör, eller hur rädd hon är. Jag brukar krypa upp hos henne i sängen och håller om henne, sjunger sånger och då brukar kramperna släppa. Eftersom det kom blod i katetern fick jag sitta och vaka och det var en rik och värdefull natt. Jag satt med en liten lampa i en stol och läste Arne Carlssons bok,Vem kan äga Gud? Reflektioner om Gud i en globaliserad och hotad värld, och det är en bok som alla borde läsa. Den är skriven av den utrotningshotade arten- Levande intellektuell med ett varmt, vackert och stort hjärta.

 

Slut leden- Gör motstånd, Ett ljus i mångfaldens landskap, Guds närvaro i materiens ofattbara verklighet, Närvaro utanför språkets gränser,  är namnen på några av de skimrande kapitlen med glödande innehåll.

 

TRO&PRAXIS. Ja, TRO&PRAXIS. PRAXIS visar på vilket sätt du TROR.

 

Ett annat svar är att jag, Maria Küchen, Åsa Maria Kraft och Freke Räihä ordnade en ickevålds manifestation förra året i samband med dödskjutningarna/beskjutningarna i Malmö, och cirka 40 poeter och författare samlades utan för MAS ( ett stort sjukhus i Malmö) och tänder ljus och läste poesi, och poetisk performance är också ett sätt att fortsätta arbeta i denna anda, ta ut poesin i stadsrummet, göra oss närvarande. Vi var även alla väldigt engagerade i Påskuppropet, och att välja vara moraliska och etiska subjekt, som skrivande människor är helt centralt för poetisk performance.

 

Varför tycker du om poesi?

 

Cecilia: – Jag är 44 år gammal och har skrivit poesi sedan jag var 12 år och vann en poesitävling när jag var 16 år och har publicerat mig regelbundet sedan dess.

 

Bloggen:

 

( en slags poetik)

 

Poesin som livboj, vatten och armar som simmar i underströmmars svarta vatten.

 

Orden, kamrater i den kaotiska farkosten vara människa i ett övergivet universum, där gud bara hastigt blinkar till.

 

Världen borde vara en gränslös mötesplats. Att reagera mot rasism och rasistiskt våld är att bidra till att den mötesplatsen hålls öppen. Främlingsfientlighet är att hata att människor möts. De som hatar möten med sådan kraft att de med våld hindrar människor från att tryggt röra sig fritt i sina egna städer, får inte stå oemotsagda – minst av allt av oss som skriver: Den skrivande människans uppdrag är att skapa platser för oförutsägbara möten mellan text och läsare. Med samma kraft som vi försvarar vår rätt att fritt skapa dessa platser i litteraturen och konsten, vill vi försvara den öppnaste platsen för oförutsägbara möten mellan människa och människa – stadsrummet.

 

Därför måste vi bli synliga i stadsrummet när friheten där hotas. Att agera för friheten i stadsrummet är en aktion också för ordets, språkets, språkens och litteraturens frihet. Många författarvänner lever i exil och varken de eller någon annan människa ska behöva vara rädda eller utsatta för kränkningar och rasistiska påhopp.

 

Mitt engagemang i Påskuppropet var i samma anda och mitt individuella val som  författare att visa min solidaritet med utsatta och orättvist behandlade människor. Jag har valt att vara ett tänkande/skrivande/moraliskt subjekt.

 

Cecilia Persson/Poetisk Front

 

Vilka är dina poetiska förebilder?

 

Bloggen: Willy Granqvist, Astrid Lindgren, Åsa Nelvin, Gustav Fröding/Nelly Sachs, Werner Aspenström, Sapfo, Erik Beckman, LiLi, Sonja Åkesson, Charles Bukowskij, Ola Magnell.

 

Sammanställning av: Peter Nyberg