|
Anna Bratt: Farväl du lilla båt: Små dikter om kärlek och sorg
Charles Bukowski: Dagarna rusar iväg som vilda hästar över bergen
Anton Yospeh: Anton the poet
Alice Kassius Eggers: Det är bara regn
Pontus Arvstrand: När marken är platt sjunker himlen
Birgitta Lillpers: Industriminnen
Petter Lindgren: Jag tänker på Storm Petersen
Dragana Mladenovic: Släkten
Bengt Berg: Mellan Nordkap och Syracusa
Ingmar Simonsson: Inlandsresan
Gunnar Svensson: Sjömansbok
Jila Mossaed: Ett ljud som bara jag kan
Morten Söndergaard:
Ett steg i rätt riktning
Tomas Klas Ekström: Ett hus fullt av skog
Peter Törnqvist: Innan proppen går och andra kväden för hushållsbruk
|
Anton Yoseph kommer nu ut på eget förlag med sin diktsamling Anton the poet som är hans debut. Han är född 1993 och uppvuxen i Örebro. Det är skrivet i jagform där kärleken ofta förekommer. Drömmarna är något väsentligt som alltid kommer igen hos Anton Yoseph.
Enligt författaren till förordet reflekterar Yoseph över en svunnen ungdom, men vid 19 års åldern där han nu är kan han knappast uppleva någon svunnen ungdom. Han får vänta ytterligare några år innan han kan se sin ungdom bakom sig.
Det är den stora kärleken som man får följa genom boken. Texterna känns något svävande i Anton Yusephs lyrik. Ibland känns det som att han har svårt atrt styra drömmarna. Det är en känsloladdad bok med en intensiv text men ibland känns det som det kan bli för mycket av det intensiva och då vore det till en fördel med en hållplats med lite mera lugn och vila i texten. Det skulle ge ett plus för känslan i boken. Det är varierande resor i känslor som Anton Yosephs bjuder läsaren på. De mest förekommande är känslorna i kärlekens olika situationer.
Tiden är något som är väsentligt i texterna. Det man upplever som det förflutna är ofta närvarande, det känns som en längtan tillbaka till något förflutet, ofta är det kärleken som finns där. Det är ångesten, mörkret och förlusten som har en stor betydelse i Anton Yosephs bok. Ofta finns ångesten för att förlora kärleken. Det är en känsla och stämning i tankar i ett ofta återkommande mörker.
I sin bok låter Anton Yoseph ödet trotsa makten. Det känns som ett djupt allvar i hans texter, det är texter som har ett tankeliv som ger känslor men här är det många frågor som ibland kan vara svåra att tyda. Det är en ständig jagfixering som ger en ensamhetskänsla, det är för mycket koncentrerat kring jaget en lite mera öppenhet mot omgivningen behövs.
Rolf Zandén
|
 Foto: Gunnel Johansson
|