|
I diktsamlingen Ett hus fullt av skog möter man Tomas Klas Ekströms filosofiska tankar. Det är hans sjunde utgivning sedan debuten 2002 med diktsamlingen Elvis. 668 Förlag som står för utgivningen.
I Ett hus fullt av skog är det två teman som man möter: tingen och det vardagliga. I Ekströms lättförståeliga och jordnära texter möter vi hans bildrika fantasi och humor där han tar fram sin syn på vardagen, vilken ofta är kritisk men aldrig sorglig. Mycket känner vi igen oss i i hans texter. Det känns öppet, man möter aldrig något främmande. Det är i det vardagliga med de små tingen som diktaren har funnit sin poesi. Hans motivval är inte snålt tilltagna. Han umgås med generationer tillbaka i sina texter och drömmer sig tillbaka då det var annat levnadssätt. Tiden är tacksam som motiv inom poesin, där finns det mycket att hämta och det är något som man ofta blir medveten om i boken:
Jag vet att också du minns.
Allt är borta nu, men allt
finns ändå kvar.
Det bara kastas ut
i en jättelopp.
Huruvida Ezra Pound ångrar sitt livsverk vet jag inte om man kan tro på, men det gestaltar i alla fall Tomas Klas Ekström i en av sina dikter:
Den åldrade Ezra Pound
ser tillbaka på sitt livsverk,
ångrar allt
Kontraster har han utnyttjat, framför allt kontrasterna mellan städer och landskap, årstider, dagens ljus och nattens mörker, ja hur vore det att leva utan kontraster, den frågan blir man påmind om i hans dikter.
De vanliga små tingen som vi har omkring oss får något extra genom de visitkort av ord han ger dem i sina texter. Det behöver inte vara stort för att ge ett fängslande intryck och de intryck hans texter ger är något som man gärna återvänder till. Det är en livsluft med känsla som man känner i det som hans texter tar fram. Det mesta känns gripbart och trovärdigt inget svävande som behöver någon förklaring. Vad han känner för naturen kommer väl fram i den naturkänslan som finns där i hans porträtt av landskapen, obyggden med personligheten och livsglädjen som det fått, där finns även de levande väderlekarna med sina temperament. Även städerna får sina porträtt och det är välskrivna porträtt och han tar fram i ett enkelt berättande språk, det är aldrig något som man tvivlar på i hans texter.
Rolf Zandén
|
