|
Bokförlaget Lejd ger nu ut Ett ljud som bara jag kan som är Jila Mossaeds femte diktsamling på svenska. Hon har tidigare givit ut ett flertal diktsamlingar och romaner på persiska. Hon är född i Teheran 1948 är sedan 1986 bosatt i Sverige.
Första delen av Jila Mossaeds diktsamling handlar om hennes skrivande. Det handlar om problem med skrivstopp och om hur lusten att skriva återkommer:
En ljusgrön sommarkväll
Tittar upp
en strålande mångfärgad himmel
Lusten vaknar
att skriva igen
I sin poesi ger hon på ett lyriskt sätt en beskrivning av olika stadier i skrivandet. Jila Mossaed skriver att poesin är för henne som trådar som kopplar henne till livet. Men skrivandet kan även ha sina avigsidor det kan oroa. Då det emellanåt blir skrivstopp för henne skapas en osäkerhet. Hon frågar sig om hon är levande eller är död, hon känner inget lockande inga ord som ger darr i nerverna. Det är en känsla av oro, en dödskänsla sammanlänkad med en livskänsla som ofta finns där i Jila Mossaeds texter. Hon skriver att hon känner sig som en ensam nation med gränser där ett sår emellanåt drar ihop sig.
Det skrivs om tiden som ett nu och det känns som ett hål där det förflutna och framtiden påminner om två trådar. I texten finns ett fredligt nu och ett oroligt förlorat hem, ett hem som diktjaget för länge sedan längtade tillbaka till, men det är en längtan som tydligen har upphört.
Det är vid jaget som dikterna är koncentrerade, men även ett du finns emellanåt med, ett du som är en älskare. Även kärleken finns i Jila Mossaeds dikter. Trots att jaget har en älskare beskriver hon sig som en ensam nation, ett sår som drar ihop sig. Hon påstår att älskaren och jaget känner sig som de är betraktade som ett innanför och ibland ett utanför kroppen.
Det är ofta ett mörker med en måne som finns där i bokens texter och det passar väl in på omslaget som är mörkt med en måne på. Det är ett mörker som skapar en oro, en osäkerhet och ett lidande. Olika tider av dygnet är något som ofta nämns i dikterna.
Ett rum utan måne
är ett dött rum
I natt klippte du av mina grenar
I dag tar du mina rötter
I Jila Mossaeds dikter upplever man en text med styrka i. De ger fängslande intensiva intryck med tankebilder där man känner ett allvar. Det finns en rädsla i hennes text där orden försöker formulera om framtiden.
Rolf Zandén
|
