|
Heidruns Förlag ger nu ut Gunnar Svenssons diktsamling Sjömansbok. Han är född 1935 i Åsele men är numera bosatt i norra Värmland. Vid femton års ålder gick han ut på sjön och blev där ett antal år. Förutom diktsamlingar har det blivit ett antal reseskildringar. Under några år arbetade han som tecknare och skrivare i Lausanne och Paris.
Titeln Sjömansbok passar väl in på Gunnar Svenssons diktsamling där havet, floderna och hans liv på sjön dominerar, man kan även se boken som något av en självbiografi. Illustrationerna i boken står författare själv för. Det är en tvåspråkig bok, svenska/engelska. Översättningen står Gunilla Boquist och Lars Nordström för. Det är enkla, jordnära och berättande dikter med minnen och tankar som ger en bild av städer, hamnar och poetens sjömansliv där hans erfarenhet inte är att ta fel på.
Förutom dikter finns det även korta prosastycken. I prosastycket "Olika hav" som Svensson inleder boken med ger han en beskrivning av hur det var att vid 15 års ålder lämna religionen och skolan, som han fått nog av, och byta miljö och gå till sjöss. Han ger en bildrik beskrivning om livet ombord på sin första båt och om hur han sedan byter upp sig vad det gäller båtar och trader.
Dikterna är rikliga och täta med beskrivningar av livet och händelser till sjöss och även hans resor till lands. Det är en ständig rörelse med vidd, det är aldrig någon vila. Att Gunnar Svensson är vittberest går inte att ta miste på.
I dikten "Gdynia 1950" ger Gunnar Svensson tydliga och klara bilder av båtens skick vilket också stämmer in på besättningens:
Båten den sämsta, full av rosthål, tål inte en styv kuling,
ofta tvungen att dreja bi. Besättningen gravrostigt
alkoliserad, full av smuggel, missbruk och loppor.
Gunnar Svenssons diktsamling känns som ett öppet fönster ut mot världen med beskrivningar av länder han besökt. Det finns även några dikter som handlar om resor inombords, med känslor och djupare tankar, men de är enkla, inget svårtolkat, det finns aldrig någon passage där läsaren behöver stanna upp och tänka efter. Även kärleken har fått en plats i Gunnar Svenssons diktsamling. I dikten "Ytva Votkinsk" gör han en beskrivning vilka uttryck kärleken kan ge. Om den är självupplevd eller om det kanske bara är en dröm är svårt att avgöra:
Tysta står vi vid diskhon
När jag tar tallriken
Möts våra händer ner i baljan
Hon diskar, jag torkar
Våra händer möts under vattnet
I det ljumma diskvattnet
smeker våra händer varandra
Rolf Zandén
|
