|
Detta är ett tvåspråkigt urval från fyra av Durs Grünbeins senaste diktsamlingar. Plattformen är oftast hans födelsestad Dresden, som blev hårt förstörd under kriget. Många av dikterna andas en tidlöshet och en beundran för det förflutnas storhet, inte bara Dresden, utan även för andra platser, som bär på minnen och rester från en storslagen kultur. När Durs Grünbein kommer till nutiden, är han mera förströdd och oprecis i sina ord. Han skriver inte direkt om förfall, men tendenser åt förflackning och upplösning finns. Han återvänder gärna till museala upplevelser och naturhistoriska impressioner. Under läsningen flyter det på långa stycken utan att orden biter, så plötsligt kommer det en rad av sagolik skönhet;
Att bläddra betyder att återfinna höstarna.
Jag tycker bäst om de poetiska bagatellerna, som löper bredvid vardagen som en mormorssuck eller en reflektion över en persika;
Det ligger ett ting på bordet. Det är runt.
Klotrunt, sammetsmjukt och rosigt som kinderna
På basunblåsande putton. En smula skavt,
Stött här och var, med fläckar(plack).
Det är en persika. Jag ser den för första gången.
Durs Grünbein skriver med intellektuell svalka och saklighet, en del beror på att han ofta söker sig bort från denna världen, till andra länder och andra kulturer, och han längtar, som till att möta kentaurer, bara för en enda gång.
Översättningen saknar poetiskt flöde, den har en märklig interpunktion och ibland blir jag mer än tveksam till korrektheten, som när Kohlweissling på sidan 75 översätts med kolfjäril.
Bo Bjelvehammar
|
