PP
Småförlagen och poesin

  Populär Poesi

 (c)Peter Nyberg 12/9 2010
Uppdaterad 7/11 2010 

Startsida Artiklar & krönikor
Emil säger
Att översätta John Bennet
Johan von Fritz
Tema Essäer Debatt Recensioner Om oss Arkiv


Johan von Fritz
 

Johan von Fritz är nätpoet och skriver främst i en prosalyrisk tradition. Här publiceras ett kort urval ur hans produktion. Såhär presnterar sig poeten själv:

 

"Mitt namn är Johan Fritz, jag är uppvuxen i Visby och flyttade för några år sedan av outgrundliga skäl till utkanterna av Luleå; egentligen var det kanske Teratologens mörker från Äldreomsorgen i övre Kågedalen som lockade.

 

Har funderat över presentation och det är väl egentligen bäst att låta texterna tala för sig själva. För fler alster kika in på: potere.se/maldoror."

 

samuraj
en stigarnas ande i hälarna på Zen. mot Waikizashin enbart över ryggen
vänder vinden mot eggen. det skymmer men Koji skyr inte mörkret, för liv
och död i kraften, silkeskvant, mellan natt och dag.



--



Himmelen är vit och tät, ett elektriskt nät,
Onis ansikte flyr över molnens horisont
två horn i solen och ett nytt helvete.



Samuraj på subatomär nivå, en ström
av fotoner genom frontalloben, så ljust
i den lysande tystnaden sover det kolsvarta,

ogenomtränglig tyngdlös dvala
i obestämbarhetsrelation.
...,.,
registret, puls utan minne
böcker och sanningar
inga minnen.

o, hetsar ett vansinne
lever kines, gatorna minns bränder,
fötter som händer.


http://open.spotify.com/track/0lVVDWqzEacTyu1nXGEfXq



kadaver
Kadavrens ärr och tomma ögonhålor läcker hår. Yamazaki vill inte gå
miste om ett ögonblick och säljer håret. Till hårsalonger som
hårförlängning. Barnet inom honom är försvunnet, livet känns sorgligt i
färg.


Han tänker i dödlig stil nu, ett barn - baby utan tanke; en man och
soldat lånar lyssnande öra till lojalt hjärta.


Havets inspektör upptäcker. Skördat människohår, mitt i stanken ligger
en kropp som fallit offer för en annan, organskördad, främst hennes ögon
och njurar, auktioneras ut på en färgblind marknad.


På bårhuset faller Yamazaki genast för den förruttnade hemmafrun utan
ögon. Han tar henne avskilt. Han är nekrofil när det är mörkt och luktar
illa.


Hårskräck till en annan nivå. Kvävning via hår från retroporr till att
gå lite för långt, verkligt störande.


Flughjärtat (what the fuck no)
På bussen simpel som vanligt trots att jag är vacker, vill ha en/dig
kvinna och inte knulla bara titta och gråta mot bröst, spegla vitt mott
vitt, kött, kanske le om morgonen; kärlek är ondska det är därför jag är
stenhård och förtvivlad.


Ja det här hände igår, kunde inte tro vad jag såg när jag såg dig och
jag vet inte vem du är. Du var i högsta grad mörk och äldre än mig,
inget litet kön som springer mellan solen och månen, ingen känslodemon
snarare vackerlugn som den första frosten och stillheten vid älven.


Flughjärtat slog hårt i mina händer när min syster skar upp sina
handleder, du borde veta att jag räddade henne. Hon bodde i ett
källarrum med grönmålade stenväggar, jag bodde också där en gång, hade
hon inte varit min syster så hade vi varit perfekta för varandra.


Du ser ut som en syster jag vill att du blir min men jag vet inte vem du
är. Mellan dig och mig sitter en äldre kvinna och solen slår hårt mot
hennes ögon, hela bussen gungar. Om jag frågar dig vad klockan är så är
det för att jag vill att du skall röra vid mina handleder alldeles lätt
så att jag kan känna ditt blod mot mitt genom dina ljusa ömtåliga
fingertoppar.


Ifall du skulle fråga mig någonting mellan himmel och jord kanske jag
kolar vippen på pricken mest troligt mer iskall glädje ormtunga feg
idioti oförmåga, någonting mitt i mellan som inte finns. Dansar inte
från stjärna till stjärna, ramlar och glömmer bort mitt minne. Det tar
alltid några sekunder för mig att inse att jag inte befinner mig djupt
nere i en brunn när jag vaknar.


Kanske kan prata om vädret eller ljuga om författare film och flator som
vänner, tala om frihet ur ett inlåst perspektiv. Eftersom din slöja är
cioranblå kan jag berätta för dig att medina var en cool stad men att
jag mer går på kalif alis linje. Varför i helvete skulle jag göra det,
fan är det här, hur pratar man egentligen, tänker.


Jag bryr mig vill ha både kropp och själ i egen ägo, tillåten att
överlåta mig till någon och ändå ha lite kvar, inte skrika sönder
morgonen och tiga ihjäl dagen. Mörkbruna ögon, fragila ögonbryn. Du klev
av jag blev kvar, plågad av ingenting som aldrig hände.


Du skall också veta att jag vill bli älskad även om livet är riggat,
predestinerat och du är en fiktiv karaktär. Så länge jag inte vet
någonting vet jag det inte och så länge jag vet något annat tänker jag
på något annat även om allt händer på samma gång och händelserna går
händelserna i förväg, bakvägen, tiden är ett hålrum, kärleken ett
cyklonsug och dina läppar kan många språk.


I brist på att någon är i min närhet lyssnar jag på vato med snoop, det
får symbolisera min avsky inför tanken som fenomen, kärleksbristen,
syrebristen, slutet. What the fuck no.
http://open.spotify.com/track/5yHWFM4caWLvakZjyVUGaU



Jaws
låg stilla vid tegelkomplex
med tindrande universum
på himmelen så hårt



gaslågornas disiga skuggspel
över järnverkets vandringsled,
ett ensamled i mörkljusa tankar



vi i industrihamnen



det är havet
då landet inte är en gåta
som får våra pannben att springa läck



komplexa stjärnsystems mystiska
irrgångar i själens krumsprång
sträcker improviserad dygd



genom feg hand;
mot ett djup
 

 

 


Johann von Fritz

 

Emil säger
Emil Jonsson läser sin dikt Egentullar.