PP       
Hitpoesi

  Populär Poesi

 (c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 29/5 2011
 


Startsida  Dikter

Tema
Birger Sjöberg

Edith Södergran
 
Dan Andersson
Karin Boye
Nils Ferlin

Essäer Debatt Recensioner Om oss Arkiv

 

Dan Andersson

 

 

Inge Mattsson är ordförande i Dan Anderssonsällskapet. Han betonar framför allt det musikaliska hos Dan Andersson.

 

Varför fastnade du personligen för Sjöbergs poesi?

Genom sång och musik och dessutom litteraturintresse i mitt föräldrahem. Dans dikter och tonsättningar gick rakt in i mitt hjärta.

 

Vad tror du gör att andra fastnar för honom? 

Dans dikter finns i den svenska och även finska folksjälen. Tolkningar av många vissångare förstärker detta.

 

Vet du på ett ungefär hur många böcker som säljs av honom / har sålts av honom? 

Ca (varav 12 av honom själv). Totalt har sålts ca 90 000 böcker.

 

Vilka andra kulturyttringar har poesin lett till? 

Musik, teater, filmer, konst med mera kultur.

 

Helgdagskväll i timmerkojan

Bort, längtande vekhet, ur sotiga bröst,
vik, bekymmer, ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro!

Sjung, Björnbergs-Jon, ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela en vals
för spökblåa, månlysta snår!

Under stjärnornas glans flyger nattens dis
som ett sus över barkhöljt tak,
och det tjuter i Lammeloms sprickande is,
där det stöper från öppen vak.

Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind,
här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind.

Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
där du gnider din svarta fiol,
för mat och för brännvin du glömt all nöd,
och din panna är ljus som en sol.

Och Jon, där du sitter vid grytan din,
en baron i din mollskinnsskrud,
se, fast åren ha garvat ditt sega skinn,
i ditt sot är du ung som en gud!

Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man,
som vill alla uslingar väl -
kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan
och en skål för din gossesjäl!

Och när morgonens stjärnor blekna och dö
och när ångorna stelna till is,
och när dagningen skälver på myr och sjö
vi sova på doftande ris.

Då sova vi alla på granris tungt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lugnt,
medan elden falnar och dör.