PP    
Hemlös poesi

Populär Poesi nr 9

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Uppdaterad 25/7 2011

Startsida Dikter Tema Essäer Debatt

Recensioner
Jesper Svenbro: Inget andetag är det andra likt
James Joyce: Blänk av Ametist
Ukon: Brukaren
Gunnar Balgård: Landet i väster: Poesi och fotografi
Alexander Carlesson: Livsskriket
Malte Persson: Underjorden

Om oss Arkiv

RECENSION
Jesper Svenbro: Inget andetag är det andra likt

Albert Bonniers Förlag, 66 sidor

Akademiledamoten Jesper Svenbro har 13 oerhört fina diktsamlingar bakom sig. Ofta är texterna kryddade med en biblisk metaforik eller har motiv från bibelns berättelser, så till exempel i den häromåret utkomna Vingårdsmannen och hans söner som är en direktkoppling till det apokryfiska Thomasevangeliet. Poesistilen är annars klassiskt luftig och lärd, dess fokus ligger på texten, också på metanivån, men är samtidigt djupt bildlig.

 

Med Inget andetag är det andra likt sker en konstnärlig omkastning. I förgrunden är inte längre texten utan Gud. I korta ordalag handlar poesin om en infarkt, Guds räddning och frälsningen. ”Då får det helt enkelt bli en bönbok! / Jag är mogen för genrebytet” skriver Svenbro efter att ha hört en uppbragd röst i sitt inre som säger att det han håller på med inte kommer att bli en diktsamling. Den uppbragda inre rösten tycks genom texten vara en form av motståndare. Jaget försöker hela tiden undvika att vara sarkastisk och ironisk men det är först när det sker som dikten tar sig och preciseras ordentligt. Det resonerande sättet att skriva laddas aldrig, vilket i mitt tycke är Svenbros absoluta storhet i tidigare verk, dikterna laddas, varje ord känns utvalt. Här blir det ganska platt.

 

I var och varannan dikt prisas Gud för räddningen och för den erhållna utmaningen att efter infarkten återhämta sig. Kunskapsreferenserna, till det grekiska kulturarvet i första hand, är omfattande men hänvisningarna ger inte texten nya dimensioner och nyanser. Det tar emot, men måste sägas: Ofta stannar hänvisningarna vid namedropping.  

 

Bönebok i all ära, åtskilliga är de poeter som har ägnat sig åt bönens ofta geniala tilltal och kraft. Problemet med Inget andetag är det andra likt är att den hemfaller åt slentriandyrkan av Gud. Det som tidigare var poetens absoluta styrka, den språkliga ofta direkt vibrerande laddningen försvinner och kvar finns en berättelse om en lärd människa som fått infarkt och tror att Gud räddade honom.  

 

Åsa Berglund