Vilken var den första poesi som du blev berörd av? Hur är poesi som 
du berörs av? Har du någon favoritpoet?
 
Jag är ganska kräsen egentligen, när jag var yngre så hade jag lägre 
krav, och trodde väl att jag blev mer berörd än vad jag i själva verket 
var, men första författaren som verkligen berörde mig så att det kändes 
i hela kroppen var nog Jeanette Winterson. Hennes ”skrivet på kroppen” 
är en unik poetisk beskrivning av hur hela kroppen påverkas av kärlek 
till en annan människa. Det finns nog ingen vackrare bok. Poesi som 
berör mig är poesi som gör det oväntade, som får det surrealistiska att 
kännas verkligt, som gör att det känns som att det är känslor som 
skrivit dikten, och inte ett försök till känslor, eller något som skrevs 
för sakens skull, för att det skulle låta bra. Det blir mest trist. Men 
Jeanette winterson är verkligen en favorit, sen tycker jag om Öijer och 
Anna Jörgensdotter bland annat.
 
Vad skriver du om? Hur medveten är du om formen på dina dikter? 
Varifrån får du inspiration?
 
Jag skriver nästan bara om kärlek, möten med människor, möten med 
känslor, tror att det är för att det är just den delen av livet som 
påverkar mig mest; möten, kärlek. Mina dikter har ofta formen av något 
slags brev till någon, eller en längre dialog mellan två människor, vill 
gärna beskriva en slags närhet. Jag har alltid trott att man förändras 
och utvecklas av nya möten med människor, för varje gång man möts så 
händer något nytt, vare sig man möts med händer eller med ord. Så det är 
väl genom möten jag får inspiration, och naturligtvis av fina 
relationer, som den till min flickvän.
 
Varför valde du att publicera dig på nätet? Har kommentarerna som du 
har fått utvecklat ditt skrivande? Publicerar du dig på flera olika 
forum samtidigt?
 
Den största anledningen var nog att det är en chans att synas, och det 
har ju verkligen hjälpt. Om jag inte hade publicerat mina texter på 
webben så hade jag aldrig kunnat ge ut en bok, och jag tror inte heller 
att jag hade skrivit lika mycket, för det är klart att man utvecklas av 
kommentarer, i olika grad naturligtvis, beroende på hur nyanserad 
kommentaren är. Sen kan jag få lite prestationsångest av att få 
överdrivet många kommentarer, får man för mycket positivt för en text, 
så blir det svårare att skriva nästa text. Ju mer positiv kritik man 
får, desto hårdare kommer man döma sig själv, tror jag. Man ska nog akta 
sig för att läsa sina texter med andras ögon, Publicerar på ganska många 
forum, vilket nog mest beror på att om jag kan nå ut till några, varför 
inte försöka nå ut till ännu fler? Det finns ingen anledning till att 
inte försöka…
 
 
Dikter
 
relationer är ett språk
 
1
du är den
finaste kärleksförklaring
jag någonsin fått

2
jag vill hellre vara en slutstation
än en hållplats på vägen

3
jag är blott en blöt tändsticka
som inte vill att du ska
försöka tända mig förgäves

4
det är bara den
som vågar älska någon för mycket
som lär sig hur mycket
man kan älska någon
 
 
 
dagdrömmar genom natten
 
- älskling, jag tittar på stjärnorna 
- var fick du teleskopet ifrån? 
- morfar hade det på vinden 
tror du man kommer kunna se oss genom ett teleskop en dag? 
jag kramar om dig, iakttar din nacke med läpparna 

stjärnorna och mörkret slåss om himlen tills de enas 
vi dagdrömmer genom natten 
går längs gatan som om det är dagar vi passerar 
snön landar i våra händer. 
dina händer når min mun. 
fingrar kan verkligen kyssa lika mjukt som munnen. 
förordet är dina läppar. 
sedan börjar berättelsen. 
sidorna ligger mot varandra som två älskare 
du ligger underst 
finns det en värld utanför 
kroppen hos den man älskar? 

det förflutna varar längre än framtiden. 
till slut når man den gränsen 
när det man gjort varar 
längre än det man ska göra 
- är jag något du gjort eller något du ska göra? 
- du är något jag gjort, något jag gör, något jag vill fortsätta göra. 
- var är vår framtid någonstans? 
- i varandra 

- om man mätte sin längtan... 
- ...så måste man väl veta var den börjar, och var den slutar? 
- jo, men, den börjar ofta när jag får höra din röst 
och slutar när jag håller om dig. 
men då tar en annan längtan vid. 
längtan tar aldrig slut. 
den byggs upp, byter skepnad. 
- en lärare sa till mig en gång att om man mäter något 
så måste man också berätta var man står. 
- men om man står långt ifrån men ändå får kärleken till samma mått 
hur kan man då säga att den inte är stark? 
- vart börjar din kärlek för mig? 
- den börjar här, i min kropp 
och fortsätter här, i dina ögon, och ner till dina läppar. 
jag kysser dig. 

- för handen till ditt eget hjärta. 
- känner du? 
- känner vad, frågar du 
fortfarande med handen utsträckt över ditt hjärta 
- känner du hur mitt hjärta slår? 

hela natten vilar du dina ögon mot min kropp 
- brukar du ofta läsa dina egna verk? 
du svarar inte. 

du är väldigt fin om morgonen. du sover utan kläder. 
jag tittar på dig, ibland i tio minuter, ibland i några sekunder 
jag kommer alltid fram till samma sak. 
en himmel som släpper sina färger ovanför oss
en saga som tar vid 
ett huvud på den ena kudden
ett mirakel på den andra
 
 
 
berätta din kropp
 
jag skickar min kropp som flaskpost
vill att du ska läsa den
som en kärlekshistoria
vill att du ska svara, med din
är våra kroppar kärlekshistorier
som vi berättar för varandra?

tiden är nu och värmen är här
dessa dagar är saknad en bra lärare
och fångad i dessa känslor
känner jag mig fri
dagar och timmar
nätter och minuter
allt som är vid liv förändras
jag vaknar till min värld
går och lägger mig i din

jag ligger bredvid dig
och du berättar din kropp
som en kärlekshistoria