Poesiprisutdelningen 2013: Vinnardikten och andra poem från Emil Fridlund
Emil Fridlund vann den allmänna kategorin med sin dikt Svarta lungor och en krispig kaskad, vilken också har fått namnger vinnarantologin. Foto: Åsa Nyberg

EMIL FRIDLUND: SVARTA LUNGOR OCH EN KRISPIG KASKAD

 

Jag är var och fortsätter vara

ett sönderkramat hjärta

på gränsen till totalhavererat

rusat bromsat och tämjt

en kristall på botten av din smaragdfyllda himmel

ett hundöra i boken om ditt liv

grå strimmor av regn under husvagnssemestern

och torkade tårar på tidsresenärens kinder

Jag har varit och kommer fortsätta vara

barnmorskan på idéernas BB

tystnaden på den glappkäftade idiotens läppar

drömmar om hallucinogena träd

och övertänt magnesium

Jag finns

bortom varenda perrong i Krakow

inom medvetna sekunders grönvita explosioner

utanpå skenande ånglok i Venedigs kanaler

och i tända jointar på de lyckligas aveny

jag var en dröm ni aldrig kunde ta ifrån mig

en gudalik hällristning dold under röda lövverk

krossat glas på en bar i Chicago

jag var motpolens medpol

medpolens motpol och en gnistrande tapet

i lungan på ett barn

jag var utom mig av lycka men helt inom mig

av svärta svartare än svart

jag sprang bredvid dina tår

varenda asfaltsdag i den dallrande juliluften

sjöng lovsånger för de döva

målade frälsningar på de blindas näsor

drack ur ett redan övertrasserat konto

och jag glömde allting som glömskan redan lärt mig

jag var en rosa blomma på ett japanskt torg

en stridsvagn på himmelska fridens

ett svenskt automatgevär i barnarméns händer

jag var sterila lakan på din mammas ålderdomshem

och ouppklarade trauman på din faders dödsbädd

Jag sköt ner hus med rödsprängda ögonkast

blåste ballonger av keramik

jag var allt som inte varit än

och existensen som slocknade

med den sista cigaretten

jag var tamburinmannen i jingeljangelns frostbelagda gryning

plogbilen klockan 4 på morgonen

och den subtila känslan på gränsen mellan två konkreta

men trots det

var jag inte mycket mer

än en infernalisk jävla hemlighet

en längtan

i den otrognes

 

svarta dokumentförstörare.

 

 

 

 

UNDER MÅNSKÄRAN

Vi kanske fortsätter leva som

tungsinta kråkor från Tjernobyls reaktorer

uppgivet kraxandes under månskäran

flygfän på varsin flagnande telestolpe

torftigt stirrandes ut

över heroinister och karriärister

tungt suckandes med ögon av grafit

och totemdjur i varje ögla

inuti mitt bröst finns ekon

ekon som orangerosa färgstänk över norra himlavalvet

sena stjärnbeströdda frostnätter i ensamhetens våld

och alla stunder jag stått inför mina egna missförhållanden

saltbaden du blev försedd med

varje gång du frågade om plåster för din såriga själ

alla väggar som sakta krupit sig närmare oss

det ekar metalliskt

elektriskt

inuti mitt bröst

stroboskoplikt och epileptiskt bakom mitt pannben

monstren i lockta garderober

demonerna inuti den övre skrivbordslådan

och det långsamma huttrande godståget

på väg mot någon smutsig lastkaj i ett söndertjackat Göteborg

orörda murar och försvarsmekanismer i mödrarnas huvud

halvsanna ursäkter från en farsa som glömde sina barn

självdestruktion och en evigt brinnande eld

bakom synnerven på henne som alltid ville vara till lags

tiotusen ton på axlarna hos den som låtsades må bra

miljarder smådjävlar i huvudet på psykologen

och skarpa ögonblick i de plågade husdjurens bakhuvud

 

 

 

men det är passerat

förflutet

bortjagat av framtidens väktare

säger du då

det är dåtid

tuggat till en lättsmält sörja

av tidens tand

inget av det där

finns mer

inget av det där

kommer någonsin

finnas mer

inget av det där kommer

återuppstå från sin grav

igen

och ja

när jag vandrar här

kan jag faktiskt minnas alla utsuddade år

åren som gjorde våra ögon till havsbottnar

och våra tankar till sjöodjur

ja när jag vandrar här

kan jag faktiskt minnas

hur jag gick på samma gata med samma steg

fast med kortare ben och ett skrapsår på armbågen

hur ölandstokarna blommade runt de kommunala lokalerna

hur skogen blev ett äventyr bortom medvetandets gränser

hur lågstadiefröknens cancer tog henne till sist och hur

beskedet om hennes död stod skrivet på en sommaräng

hur asfalten luktade sött under den dånande åskan och hur

regnet blev en ursäkt

för att stirra ut genom fönstren i mammas gamla lägenhet

hyreshuset som revs

och långsamt förvandlades till

ett bitterljuvt minne

en gul älskad betongfasad

på de svunna årens våta

hornhinna

 

 

 

 

TIDEN BORTOM ALLT

 

 

Jag räknar sår

räknar dagarna

som gått

sen jag sist såg någon le

de ensamma dagarna

blir till månader

tysta småtimmar andas bitterljuv luft

och årets sista trollslända

brinner upp i horisonten

och försvinner

hand i hand med sommaren

ut

i den tomma rymden

av virvlande flingor

på den sovandes ögonlock

vemodigt flaxande vingar

på en skjuten fågels

bortvända rygg

 

sakna inte mig

nej

tyck inte synd om mig

som om jag vore din vän

för du ska veta att

de ensamma dagarna

inte skadar mig

inte hotar min tillvaro

på något sätt

det är dagarna själva

som bär på de djupaste av sår

jag måste ha sårat dem

byggt korthus av otrygga löften

och som en sista hälsning från en korrumperad vän

laddat husgrunden

med explosiva ämnen och eld

 

om det fanns något att säga

innan såren börjar vara

om det fanns något glädjande

något hoppfullt att säga

skulle jag berätta

men det enda jag kan viska

i ditt öra är

att vi alla är garanterade en vinst

i livets ryska roulett

att vi alla innerst inne

känner av omfattningen av vår egen

otillräcklighet

som oroliga djur före stormen

och när dina bekanta en efter en försvunnit

kvarstår endast en sorglustigt klingande insikt

om

att allt du upplevt

förr eller senare sänks ner i den kosmiska dyn

och att allt vi som väsen består av

förr eller senare drunknar

i den totala ovisshetens vatten

det meningslösa

tomma

som vi i hela våra liv

varit på flykt ifrån

men som vi i slutet av våra liv

alltid springer in i

med hastigheten

hos ett kapat plan

ett omedvetet

passivt

självmordsuppdrag

LIVET

 

 

 

 

TRÖTTA KLOCKOR

 

Jag kom till världen

i en skuta av krossade drömmar

bundna som ett trött knippe blåklockor

i ditt hår

eller en boja runt ditt smalben

jag rörde mig mot tillvaron

likt en sliten geting mot ljuset

jag sa något

satte handen för munnen

lyssnade

satte händerna för öronen

och slöt slutligen per automatik

mina ögonlock

kring världen

 

 

 

 

Emil Fridlund. Foto: Åsa Nyberg

VILL DU SKRIVA?

 

Vill du utvecklas som skribent och tänker att du har något att bidra med till Populär Poesi? Vi tar tacksamt emot alla typer av texter om poesi: kåserier, recensioner, artiklar eller essäer. Om du är osäker på formen sker ett redaktionellt arbete med alla texter och du får hjälp att hitta rätt.

 

Vill du publicera egna poetiska texter, var inte blyg utan skicka in högst fem dikter och uppgifter om var och när du eventuellt tidigare har blivit publicerad: lars@popularpoesi.se

 

Boken du recenserar eller hjälpen du får med din text är ditt arvode när du skriver recensioner. Dessa skickas till peter@popularpoesi.se.

 

Artiklar skickas till peterb@popularpoesi.se

 

Texter som anknyter till temat skickas till helena@popularpoesi.se

 

Mejladressen du skickar texter som du inte kan kategorisera själv eller frågor till är: red@popularpoesi.se

UTBLICK

 

LITTERATURHUSET I GÖTEBORG, som bildades i höstas, har presenterat programmet för våren 2014.Välj bland Klassikerprat 6 program(Genet, Austin, Achebe m.fl. ), Aktuell svensk prosa (bl.a. Sara Kaderfors, Lena Andersson), Öppen scen! poesi rap dramatik prosa spokenword serier prosa performance, Elva sidor av Taube, Att skriva, tala, lyssna och läsa (Vad innebär skrivandet för en psykoanalytiker, Tidskriftsproduktion, Skönlitteratur som medicin, Trans-serier, Exilens röster, Politisk litteraturkritik, Makedonsk Poesifestival, Litterär gestaltning och mycket annat.

 

NYA FRAGMENT AV SAPFOS DIKTNING har hittats, skriver DN idag. Sapfo är den första kända kvinnliga poeten i det antika Grekland. Hennes diktning har även tidigare, med några undantag, bestått av fragment och även de nya fynden är problematiska. Dock finns bland dem ett större sjok text som har översatts och som presenteras i DN 29/1 2014.

 

PETE SEEGER HAR AVLIDIT. Folkmusikspionjären blev 94 år. Han räknas till en av centralgestalterna under 1900-talets amerikanska folkmusikrörelse. Mest känd är han i Sverige för "We Shall overcome". Lyssna på låten och två andra sånger av Pete Seeger här: Pete Seeger: Turn turn turn, If I had a Hammer, We Shall Overcome.

 

ANISUR RAHMAN OCH AZITA GHAHREMAN FÅR STIPENDIUM. Svenska PENs styrelse har beslutat att tilldela de två poeterna ett stipendium om 10 000 kr ur Prins Wilhelms stipendiefond.

 

ETT FINLANDSPRIS 2013 GÅR TILL ELLIPS FÖRLAG. Det lilla förlaget som specialiserat sig på bland annat poesi får en lång motivering: "Ellips förlag är med sin utgivning av poesi och smal prosa ett välkommet tillskott i den svenskspråkiga litteraturen i Finland. I en levande, livskraftig litteratur behövs bredd och mångfald, samt ett konstnärligt tänjande av språk och tanke, och detta är just vad Ellips förlag står för. Förlaget väjer inte för att ta risker eller experimentera, och har trots små resurser höga krav på kvalitet för såväl text som för formgivning. Här blir boken också i all sin rätt ett estetiskt föremål tack vare de omsorgsfullt formgivna pärmarna signerade Metha Skog, bildkonstnär och poet. Redaktionen som utöver Skog består av poeterna Ralf Andtbacka och Catharina Gripenberg borgar för en kvalitativ utgivning där det skönlitterära värdet och litteraturen i sig får vara det allra viktigaste."

TWITTER